Hett i hyllan # 5

Det är dags för veckans ”Hett i hyllan” – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Denna veckan hittade jag Strindbergs stjärna av Jan Wallentin från 2010. Den har stått i hyllan jag vet inte hur länge och jag tror att den ursprungligen kommer från min svärmor.

Så här står det om handlingen:
”Ett lik som visar sig vara hundra år gammal hittas i en gruvgång i Dalarna. Liket håller ett kors i ett krampaktigt grepp i sin hand.

Så långt kan Jan Wallentins Strindbergs stjärna påminna om vilken svensk korv med bröd-deckare som helst. Men när det visar sig att korset är en del av en nyckel, där den andra delen ugörs av en stjärna, och att denna nyckel öppnar nedgången till underjorden, där en närmast metafysisk kunskap ligger förborgad – ja, då förstår man att detta är en äventyrsroman av ett mer ovanligt slag.

Lägg till det historien om att kors och stjärna en gång hittades av Sven Hedin i Mongoliet, skickades till August Strindberg i Paris för alkemistisk analys, som i sin tur skickade dem till sin brorson Nils, som kom på att stjärna och kors kunde hettas upp och på så sätt projicera en tredimensionell bild över var denna nedgång i underjorden befinner sig, och att Andrée-expeditionen i själva verket sattes i verket för att hitta dit – då har ni en läsare som sitter rakt upp i stolen och andlöst läser vidare, och en berättelse som på ett magiskt sätt suddar ut gränsen mellan verklighet och fantasi, mellan historia och skönlitteratur.

Denne läsare får också en mycket märklig huvudperson till ciceron: Don Titelman, historiker med drogproblem som gjort sin farmors erfarenheter från andra världskrigets utrotningsläger till sina egna mardrömmar. Det finns en stark närvaro av 1900-talets stora trauman i romanen, inte bara förintelsen, utan också fasan i första världskrigets skyttegravar.”

Har du läst boken och skulle du i så fall rekommendera den?