Något du inte vet att jag vet

För ett litet tag sedan läste jag ut Något du inte vet att jag vet av Birgitta Bergin och nu har jag äntligen tagit mig tiden att skriva en recension.

Handling:
Ett år har gått sedan den stora förlovningsfesten. Elsa och Thore, 82 år, är nu lyckligt gifta och det är dags att återvända hem från Kanarieöarna. De bjuder ut sina familjer till en helg i skärgården, och när alla släktingar dyker upp vibrerar luften av anspänning.

Under året som gått sedan Elsa och Thore skickade ut sina hårda men rättvisa brev, har flera av släktingarna rannsakat sig själva. Men allt är inte frid och fröjd nya hemligheter har staplats på varandra, saker har iakttagits och värderingar har ställts på sin spets. Allting kulminerar i en absurd helg på skärgårdsön.

Jag tycker:
Som jag har längtat efter att få läsa fortsättningen på Som ett brev på posten och jag blir inte besviken. Birgitta Bergin fortsätter att måla upp sina fascinerande karaktärer och här lär man känna dem ännu mer. Det är en riktig bladvändare och jag hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig.

Boken är lättläst och mycket välskriven. Den är riktigt rolig men också gripande. Jag får erkänna att jag fällde mer än en tår under läsningen. Detta är svensk feelgood när det är som bäst!

Mitt betyg blir ☕ ☕ ☕ ☕ ☕ av 5 möjliga!

Tre anledningar till att jag gillar boken:
1. De fantastiska karaktärsbeskrivningarna.
2. Den rappa dialogen.
3. Ett extra plus för ett fint och lockande omslag.

Fakta:
Förlag: Bokfabriken
Antal sidor: 380
Utgivningsår: 2017

Finns att köpa hos Adlibris eller Bokus.

Stort tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

En smakebit på söndag

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Något du inte vet att jag vet och är skriven av Birgitta Bergin.

Smakbiten är hämtad från sidan 39:

”Det kurrar i magen. Hon kan till och med höra ljudet, dovt och mullrande. För att inte tala om hur det känns. Hungern river i henne och för ett ögonblick tänker hon på alla människor som svälter på jorden. Ofrivilligt. Själv väljer hon att vara hungrig.
Eller väljer hon verkligen? Inget kan hindra henne från att bre en stor macka, helst en Hönökaka, en halvmåne och ett tjockt lager Bregott, några skivor lagrad herrgårdsost och rökt skinka ovanpå det. Hönökakan ska vara sådär färsk och aningen varm, som om den just tagits ur ugnen. Åh det vattnas i munnen. Och så ett stort glas mjölk till det. Jo, hon vet att mjölk är något som tillhör barndomen, men för Sussie är det himmelskt med mjölk. Det eller en kall öl.”

Spara