Blodlokan

I januari läste jag ut boken Blodlokan av Louise Boije af Gennäs och här är mina tankar om boken:

Handling:
Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv. Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på pr-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm. Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt – men vem? Och till vad?

Jag tycker:
När jag väl kommit in i boken (vilket tog en liten stund) så gick det bara inte att lägga den ifrån sig! Detta är en riktigt fängslande bladvändare. Den var så spännande och jag längtar efter fortsättningen i denna trilogi!

Mitt betyg blev ☕️☕️☕️☕️☕️ av 5 möjliga.

Tre anledningar till att jag gillar boken:
1. Den är spännande.
2. Anknytningen till verkliga händelser gör att den känns mer realistisk.
3. Riktigt bra karaktärsbeskrivningar.

Fakta:
Förlag: Bookmark förlag
Antal sidor: 448
Utgivningsår: 2018

Finns att köpa hos Adlibris eller Bokus.

Stort tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret!

En smakebit på söndag

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är numera bloggen Betraktninger – tanker om boker.  En av böckerna jag läser just nu heter Blodlokan och är skriven av Louise Boije af Gennäs.

Smakbiten är hämtad från sidan 127:

”När mamma hade stoppat in äppelpajen i ugnen gick hon upp för att duscha och jag tog fram min mobil. Jag hade blivit taggad i en bild på Instagram, såg jag, och klickade på ikonen samtidigt som jag funderade över vem det kunde vara som taggat mig. Bella? Sally? Eller kanske Lina?

Jag kom rakt in i en bild av mig själv, där jag stod och räfsade löv i vår trädgård. Den var upplagd av ett privat konto med konstigt namn som jag inte kände igen och den saknade bildtext. Bara precis så: en bild av mig där jag stått i trädgården ett par timmar tidigare och räfsat löv.”