Fredagsdikten

Denna veckan vill jag fira in min helg med en riktigt fin och höst-lik dikt av Stig Dagerman:

Hur fort blir lönnarna gula
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.
Hur smal blir den gyllene strimman
som bådar att dagen skall randas.
Det klämtar en spårvagn i dimman,
och luften blir tung att andas.
Hur snart blir kinderna vita
så kyss dem med läppar av vatten.
Se, måsarna textar med krita
en dikt i den svarta natten.
Hur snart står popplarna höga
och nakna med svärta i strecken.
Att dö är helt enkelt att snöga
som löv i den muntra bäcken.

Har du någon favoritdikt du vill tipsa om till nästa vecka?

Spara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *